jusies

Igår jobbade jag (och sökte jobb samtidigt), kom hem, åt middag, tog ett bad och lade mig sedan på sängen med musik i öronen och en bra bok. Somnade runt klockan 9, då det var den mest krävande dagen på hela veckan (med möte OCH jobb).

Jag känner mig precis som alla andra. Det högsta målet i hela världen just nu är att hitta ett jobb, kanske deltid, heltst deltid, kanske minimumlön på donken, helst något mer exklusivt, som sandwich artist på Subway.

Jag drömmer också konstiga drömmar, som berör men som man helst inte pratar om. Ja, jag har drömt att Edward Cullen är min, kanske lite för ofta. Jag har drömt något läskigt, obehagligt och skrämmande och vaknat upp med tårar i ögonen. Men det gör mig bara till vem som helst.

Jag har också helt orealistiska mål, som bara existerar i mitt huvud. Som att kärleken ska ta mig med storm och jag ska leva lycklig i resten av mitt liv, och att jag ska vinna på lotto, och ha KISS i bilen som han på reklamen. Eller att slå in ett hus i ett paket som pensionärerna.

Men för nu så lever jag livet på de arbetssökandes vis. Jag har max tre "måsten" i veckan. Nästa vecka har jag två, varav ett är firmafest.

Slutsats : Att vara arbetssökande kan liknas vid att vara Sauron. Ni vet det där ögat i sagan om ringen. I väntan på rätt trisslott, lottorad eller att rätt häst ska trava på bättre än dom andra hästarna. Eller kanske på att drömjobbet ska dyka upp.

Tills dess väntar vi i skuggorna, på rätt tillfälle, rätt ögonblick och rätt omständigheter för att ta över världen. Kanske inte på ett ondskefullt sätt med orcher och evigt elände. Men på ett sätt där vi är vår egen herre, och har makten som krävs för att leva precis som vi vill och precis som man drömt om. Vare sig det är med två barn, villa, hund och ett 7 till 4 jobb, eller i ett eget ståtligt hus med Edward Cullen, Tiger Woods, Brad Pitt och alla dom där snygga killarna från Gossip Girl och One tree hill.

Ingenting är omöjligt! Men så kan jorden lika gärna gå under imorgon.